Nötväckan vandrar obekymrad upp och ned för vårdträdets stam, men har sedan en tid sällskap i trädkronan av gårdens svartvita skönheter, skatorna. Varje dag när jag låser upp 1700-talshusets dörr med den stora gjutna nyckeln, så fungerar rasslet från låset som min hälsning till gårdens fåglar. Skatorna svarar först.

Läs mer